Irrande tankar. Tankar som borde vara förbjudna. Farliga tankar. Dåliga tankar. Mörka tankar. De är överallt, jag får inte luft (bokstavligen talat, akuten i fredags). Åh, nu är jag hemma igen, hemma till det jag inte vill vara hemma hos. Ångest, magsår, kramp, panik, sömnproblem, bort tappad självkänslan och självförtroende. Fan. Jag som trodde jag vuxit upp.

Varför kan livet inte kännas så här hela, hela tiden. Varför kan det inte göra det?



Förlåt för alla hästbilder.