Imorgon åker familjen och jag till Kina, för andra gången! Ska bli riktigt kul, Kina är ett otroligt land. Och så ska det bli riktigt kul att äntligen få träffa lille bror Theo! Vi ska alltså adoptera en lite plutt till.

Ska bli väldigt spännande att fira nyår i Kina. Det kinesiska nyåret är inte samma datum som det vi har här i Väst, men de firar ändå den 31 december i Kina. Och det är ju där krutet uppfanns, så! Dessutom tillverkas nästan alla fyrverkerier i Kina.

Åker imorgon och kommer hem den 15 januari 2010 (!).

Ha det bra!

Inget photoshop eller likanade.

Bara galen fantasi och en tråkig stund över.

Väldigt mycket copyright Fannytomen!

Ser du temat? ♥

H e l v e t e . . .

Hemma hemma hemma! ♥

Imorgon bär det av mot Norrköping! Först bio med min älskade bästis (ja lite lågstadium varning på det ordet, men men) och sen ska vi bo på hotell. Eller hotell och hotell, vandrarhem är det faktiskt. Men vandrarhemmen här i Sverige är riktigt fina och fräscha!

På fredagen så blir det shopping och sedan åker vi "hem", bästis åker hem till sig och jag följer med. Min mormor och morfar bor i samma by som min bästis, så jag ska såklart hälsa på de med. Tyvärr är inte mormor hemma.

Ja ja, så är det. Vet inte riktigt hur det blir med uppdateringarna i helgen.

Så ha det super!

Bilden är från i somras, utanför mormor och morfars underbara hus.

Nu ska jag ut i stormen. Jippi...

Är så himla nöjd!

Har äntligen fått upp en jättestor garderob på mitt rum som jag idag har fyllt med mina kläder, väskor, skor och liknande. Så nu har jag, och det var länge sedan sist, ett helt rent golv!

Dock har jag lyckats sträcka mig eller något, så har så j*vla ont i ryggen. Innan var det helt svullet och varmt, läskigt!

En gammal bild jag faktiskt redan har laddat upp, men det var nästan ett år sedan. Så jag slänger in den igen. Lite soligt, vårigt och gult piggar alltid upp en mulen novembermåndag.

Nu är det bara TRE DAGAR KVAR! Helt otroligt!! Kommer bli så underbart.

Godnatt (livet är inte lätt när man måste upp klockan 06:00 några dagar i veckan...)!

Hej alla människor där ute!

Måste bara meddela att detta är mitt 152:e inlägg här på bloggen! Missade när jag fick 100 inlägg, så nu får vi fira 150 + inlägg!!

PARTY!

Igår köpte jag en jeansjacka. Jag har letat ganska länge efter den perfekta skapelsen. Men igår hittade jag den, 49 kronor (och inte ens begagnad!) i en väldigt enkel modell. Här ska sys om och pimpas så det ryker om det!

Jag älskar den redan, min nya jacka!

Eftersom kameran är på äventyr så får bilderna på ovanstående vänta. Hittade dock den här, i mitt lilla arkiv! Ögonfransar är fin fint. Är dock ytterst tveksam till att resten av bilden kan kallas fint.. Jag på bilden, kusin-vitamin som fotar. Om ni undrar så kan jag meddela att jag spanar in en väldans god cupcake på bilden, därför jag kollar ner, hehe!

(Och jag lider absolut inte av fotografi-torka... Absolut inte......)

Trevlig lördagsnatt!

Åh vad jag saknar min kamera! Min kära lilla Nikon. ♥

Läs detta jag har att säga.

Varje gång små korta klipp och rubriker dyker upp på nyheterna om djur som behandlas så brutalt och illa att det knappt går att föreställa sig, mår jag dåligt,  nej jag skäms över att vara människa. Att vara samma art som dessa varelser som utför det.

Allt från lamm som får päls och hud bort skuret utan bedövning till det senaste - masslakt av delfiner.

Det är en direkt order. Offra 9 minuter och 37 sekunder av ert liv, för det här är värre än den värsta skärckfilm. Hur kan en jävla människa, en idiotisk jävla människa, göra något sånt här!? Hur fan kan någon vara så sjukt jävla dum, hur i helvete kan någon göra detta kallhjärtade?

Hur fan kan man glatt gå hem till sin familj, hälsa på sin hustru och barn, med gott samvete, efter att huggit ihjäl delfiner?

Jag kan inte förstå det. Jag kan inte förstå att någon idiot kan göra så.

Jag önskade jag vad var som helst utom en människa nu. Hur fan kan göra så, mot en varelse som inte kan försvara sig? Mot en varelse som är nyfiken och lekfull, och vill hälsa på dig? Hur fan kan man?

Ni får gärna tycka jag överreagerar. Men det är är sanning. Detta händer var ända jävla år, var ända jävla dag händer något liknande runt om i världen.

Detta är nog det ända som får mig att vilja döda. Döda människor som gör så, för att försvara dessa stakars stakars djur. Och då blir jag en idiotiskt mördare. Men hellre är jag en jävla människo-mördare än sitter hemma och bara ser på.

Jag är så jävla arg. Så förbanad. Så jävla besviken på människan. Hur fan kan man göra sånt?? Tänk på det, det är så jävla sinnessjukt. Varför, varför, varför???

Hur jävla lat får man vara? (se klippet så förstår ni vad jag menar.)

SE KLIPPET. Det är inte ens 10 minuter av Ditt liv. Det är sjukt.

Måste skriva det med, känsliga tittare VARNAS! Och det menas verkligen.

Jag är så arg så jag skakar. Jag klarar inte av sånt här. Jag kan inte förstå det, hur fan kan man göra något sånt?

Nu ska jag inte skriva mer, jag har varit riktigt glad idag. Tills jag såg det här. Ni får ursäkta alla svordomar men jag är, i ärlighetens namn, så jävla arg, förbanad, jag vet inte vad.

Jaha, nu har jag ett stall att mocka, trevligt klockan 12 en fredags natt..

Det gick bra. Brevet, som faktiskt inte var ett brev, var positivt. Så mycket bättre än vad jag hade kunnat hoppats på. Åh, är så lättad. Ni kan aldrig ana vilken känsla det är.

Plötsligt har jag en hel ny släkt. Släktingar jag inte vet finns om. Och de vill träffa mig.

Min farbror (jag har nog skrivit "min farbror" max 5 gånger i hela mitt liv.. Konstigt det är) Gino bor i staden där min pappa föddes. Där driver han en blomsterhandel, som han har haft sedan en lång, lång tid tillbaks. Jag tycker det känns så härligt. Att jag har en italiensk farbror som äger en liten blomsterbutik.

Jag är lättad inombords, som om en tung svala har flugit ur min mage.

Ja så väldigt poetisk jag är (...), hmm hmm.

Tyckte den här bilden passade in. Blommor är fint, lite kul effekt med. Fotade bilden i somras, om någon skulle undra..

Nu lyssnar jag på min "Lugna listan", mysigt med lite lugna låtar på kvällen. Dessutom har strömmen gått (bara på övervåningen så internet fungerar!) så jag sitter här i mörkret och skriver. Med mina jättehörlurar!

Trevlig kväll!

Ångest. Panik. Kalla det vad du vill.

Jag fick just reda på att det har kommit. Svaret har kommit. Jag kan knappt tänka på det, det går inte att beskriva. Jag får panik, stressar sönder, rasar samman inombords och gråter på samma gång. Mesig kanske. Men så är det.

Det har kommit. Och imorgon får jag veta vad svaret är. Imorgon, torsdagen den 12 november, klockan 14:30. Jag tror inte jag kan vänta så länge. Ni kan nog aldrig förstå hur enormt jobbigt det här är.

Fy fan. Jag vill inte. Men samtidigt är de det jag vill mest nu.

Stackare, ni förstår väl inte vad jag snackar om. Jag gör det knappt själv.

Jag ska förklara.

För snart två veckor sedan skickade min kurator iväg ett brev till en av mina närmsta släktingar. Kanske den närmsta levande släktingen, på min pappas sida. Min farbror.

En vänlig italienskalärare på skolan, Ivano, översatte brevet min kurator skrev. Det handlade om lite allt möjligt, och där frågade hon även om de (min farbror, mina fastrar och deras döttrar/söner) ville träffa mig.

Så klart låter detta sjukt för de flesta människor. Varför i hela fridens namn skulle Inte min farbror vilja träffa mig? Kanske därför min pappa lämnade min mamma och mig, när jag var ungefär 2 år, och sedan vägrade höra av sig. Han ville inte ha något att göra med mig. Och nu är han död.

Så det är inte så konstigt om min farbror inte vill träffa mig. Jag betyder antagligen inget för han.

I alla fall. För ungefär en timme sedan fick jag veta att kuratorn och jag har fått svar på brevet. Imorgon får jag veta.

Hela mitt liv har jag, hur ska jag förklara det. Kanske drömt, eller längtat och sett fram emot att få träffa min pappa. Och så finns han inte där mer.

Jag ska sluta skriva. Hemskt mycket förlåt för detta långa, tråkiga inlägg. Kände bara att jag var tvungen att skriva. Inte för att det kanske är någon som orkar läsa det. Men om du nu skulle ha lästa så vore det trevligt om du bara visade att du fanns. Åh, så tiggande jag låter. Det känns bara så obeskrivligt jobbigt just nu..

Jag vet inte om det här inlägget egentligen är för privat. Just nu orkar jag inte bry mig.

Imorgon får vi se vad livet vill..

Nu har jag (ofrivilligt!) blivit vaccinerad mot svininfluensan.

Jag är med i en av riskgrupperna (har astma) och så ska jag snart flyga till Kina. Känns inte tipp topp att bli sjuk där, och så har min kära mor fått för sig att det är jättefarligt med influensan...

Nu är det i alla fall gjort. Har ont i armen och lite feber, ser i alla fall inte ut som jag kommer dö av vaccinet (ja, det är faktiskt folk som har dött av det)! Äh, nu är det gjort så.

Bilden är gammal, nästan uråldrig, känns det som. Kusin min har ju kidnappat min kära lilla kamera, och de är ute på äventyr. Och jag VÄGRAR använda min mobilkamera.

Jag hoppas jag inte laddat upp denna bild innan, eller någon liknande.

Oj oj, hörde precis att en man till har dött av svininfluensan! Kanske bra att man vaccinerade sig, trotts allt?

Idag fick jag en ganska lång sovmorgon, åkte nämligen till tandläkaren. Tog nästan exakt 1 minut hos tandläkaren...

Är så skönt att jag inte har ett enda prov eller någon inlämning just nu! Bara en läxa kvar den här veckan, så skönt.

Solnedgång är alltid fint, bilden fotade jag för si så där ett halvår sedan.

God kväll

Goddag,

nu ser jag på "Happy Feet" med lilla syster. Eller ja, det är mest hon som tittar men den är ju så himla söt så man kan ju inte låta bli att kolla lite då och då.

Gillar den här bilden, även om den är några år.

Trevlig dag!

Inte hade jag trott att jag skulle få en nära döden upplevelse av att gå ut i stallet. Och att få tillbaks magsår, fruktansvärd huvudvärk och ett sträckt ben.

Har så obeskrivligt ont i huvudet och magen just nu så jag kan inte sova. Vet inte vad jag ska göra.

Ja. Jag är besatt. ♥

Men kan man något annat än le när man ser denna underbara bild, med denna underbara människa på med detta underbara leende?

Jag borde sova nu, men här sitter jag med tårar i ögonen. Jag älskar denna man på ett sätt som man bara kan älska en person som man tycks känna så bra men som man samtidigt inte vet ett dugg om. Alla ska väl någon gång i livet fall för en skådespelare.

Jag hoppas nu ni inte tror jag är helt galen och besatt av kärlek till denna man, för det är jag självklart inte. Mitt hjärta slår bara lite extra för just denna skådespelare. Fast lite galen är jag allt.

Och ibland är det mer än okej att vara en nörd, och lite lagom kär (på det där speciella sättet som det är när det just gäller en skådespelare) i en känd typ som man egentligen inte vet vem det är.

Svårt att gissa vem det är? Hehe.

Tänk, nu är det inte långt kvar tills hans absolut sista premiär. Åh vad jag längtar. Underbara, underbara Ledger. Heath Ledger. ♥

Är inte alls sugen på att dra på mig mina smutsiga stallkläder och bege mig ut i mörkret och kylan. Men har man ett stall att mocka och sopa, hästar att fodra, ta in och pyssla om, så har man.

Har massor med italienska glosor tills imorgon som jag inte orkar läsa på, fy så lat jag är! Klockan 21 börjar House, och det kan man ju inte missa!

Nej, nu ska jag sluta tjata och dra ut. Det är ju inte helt fel att komma in i ett varmt hus, få en kopp rykande te och kolla på House.

Är lite smått kär i den här bilden. Från kusin och min lilla utflykt till älgtornet!